"En herrgårdssägen", Selma Lagerlöf

Denne korte romanen er en rørende fortelling om kjærlighet og "oppstandelse" .  Historien innledes med at Gunnar Hede, som er student i Uppsala blir fratatt fiolinen av sin venn, for at han skal lese og klare eksamener.Samtidig mottar han beskjed hjemmefra om at det går dårlig med gården hjemme, og at moren regner med hans hjelp. Ting går ikke etter planen, da Hede hører fiolinspill fra gaten. Det er et linedanserpar som har med seg en blind fiolinist som spiller for å forsørge barnebarnet Ingrid. Ingrid mangler kunstnerisk talent, blir det sagt, og blir derfor ikke opplært til opptredener. Slik møtes Hede og Ingrid, og veiene deres skilles med det samme for å krysses igjen senere.

Hede er bestemt på å redde gården, gifte seg med forloveden og hjelpe Ingrid, som har brent seg i hans sin. Han kjøper en geiteflokk i nord, som han planlegger å føre sørover gjennom skogen i november for å selge dem til dobbel pris. Imidlertid setter vinteren inn tidligere enn beregnet, og geitene fryser og sulter i hjel på veien. Hede mister pengene, forloveden ... og forstanden. Han fortsetter som ambulerende kjøpmann, men blir til bygdeoriginal, som kalles Geitebukken.

Ingrid har tilbrakt noen år på en prestegård etter at bestefaren døde. Hun blir syk og ligger skinndød. I det hun er i ferd med å bli begravet levende, vekker Geitebukkens fiolinspill ved graven henne tilbake til livet. Hennes oppgave videre blir å få ham til å gjenoppstå fra galskapen.

En av de mest interessante skildringene i boka er fru Sorg som dyrkes på Hedes gård.  " Men till sist kom hon in i ett rum, där hon aldrig förr hade varit, det vat ett ganska litet rum, där väggarna och taket voro svarta. Men då hon såg bättre efter, var inte rummet svartmålat, inte heller överdraget med svart tyg, utan det var så m¨rkt därför, att ¨over tak och vägg, hängde flädermus vid flädermus, hela rummet var inte annat en et stort läderlappsbo. []...] "det vet vel mamsell Ingrid, att det inte finns en gammal herrgård här i landet, där det inte lämnas ett rum till flädermössen [...] "Vi få lov", sade jungfru Stava. "De där läderlapparna äro fru Sorgs fåglar"( s. 67)

Ingrid bor hos Hedes mor og møter Fru Sorg som kommer på herregården og meddeler at hun vil overta den etterhvert som den er overgrodd nok. Denne skikkelsen er tydlegivis antagonisten Ingrid må vinne over.

"Ingrid ryggade tillbaka. Fru Sorg hade ett litet, rynkigt ansikte, hopklämt nedtill, så att underkäkan nästan inte märktes. Hon hade tänder, som liknade taggarna på en såg, och mycket hår på överläppen. ôgonbrynen bestodo av en enda tofs. Hyn var alldeles brun. Ingrid undrade om inte jungfru Stava såg vad hon såg. Fru  Sorg var inte en människa. Hon var bara ett djur" ( s. 70) Sitert etter "En herrgårdssägen" Albert Bonniers Förlag, 2008.

Fra kostymeutstillingen ved Västanå teater, Sunne (Värmland)

Høststemninger

Tur til Vestlandet gjennom årstidene

Reisen fra Østlandet til Vestlandet byr på overraskelser om høsten, men det gjør at turen blir enda mer verdt det :-) Langt å kjøre, men reisen kan være et mål i seg selv.

Langs Mjøsa skinte sola

Merkbart at man er på Vestlandet: sludd og vind lot ikke vente på seg

"...  kommer fra Bergen, og regnet er vått..."

Vinteren satt inn for fullt på tilbakeveien

Jeg hadde imidlertid vinterdekk (er brunette :-)

Slik så overgangene ut. Radioen melder om kaos i fjellet. Synd at aboriginerne aldri lærer og lar seg overraske med sommerdekk. Det var jo ikke i går at fjellene vokste ...

"Det hev ei rose sprunge ut ... midt i den kalde vinter"? (ved Slidredomen)

Har tidligere hørt folk bruke Vestre Slidre som skjellsord, men på tide å avlive denne myten. Det var faktisk pent der...  Sikkert ikke for sent å lære seg av med å være dømmende :-)